Give You My Love by antonleuba

Feel free to download the song, if you like it.

Embedding has been disabled so you’ll have to watch it on youtube instead.

Jag har haft på mig denna vackra t-shirt hela dagen, och när jag tagit av den och står och borstar tänderna inser jag att halva t-shirten sitter kvar, i min navel. Jag undrar verkligen hur detta går till, är det naveln som har någon slags dragningskraft och suger till sig lösa tyg-fibrer eller är det all hud som täcks av tröjan som samlar och skickar det till naveln? Ett mysterium som kräver ett svar.

STIM är organisationen som ser till att musikskapare får betalt när deras låtar spelas i radio, tv, på klubbar eller andra offentliga platser. Det är i princip som att man skulle behöva skicka pengar till Ajax varje gång man rengjorde offentliga lokaler med deras rengöringsmedel. Dessutom fungerar systemet bara för stora, etablerade artister eftersom det är de som har tillgång till radio och tv. Hur ska okända artister kunna få ut sin musik om man inte ens får ha den på myspace?

Creative Commons, som är ett friare alternativ till copyright (läs mer på creativecommons.org) är inte möjligt att använda sig av om man är ansluten till STIM. Det är därför jag måste vänta till fjärde februari nästa år innan jag kan ge ut mitt nya album. Men i och med att jag går ur STIM kommer jag inte att få pengar om jag spelas i radio. Jag tvivlar på att radio ens skulle spela min musik eftersom den inte är med i STIM.

Nu är det tydligen på gång att skapa ett sammarbete med internetleverantörerna (läs mer här) liksom det för tomma CD-R, och Mp3-spelare etc. alltså en straffavgift som ska göra det möjligt att fortsätta ladda ned gratis men samtidigt ge artisterna betalt. Hur uppdelningen av pengarna kommer gå till är en annan fråga. Jag tvivlar på att indiesarna kommer tjäna speciellt bra på det här förslaget. Det blir väl dom vanliga, BWO (troligtvis mest han med muschen), Carola, Linda Bengtzing och dom andra Rix FM-artisterna.

Ni som kan höra ett unns avundsjuka kan få göra det. Jag bryr mig inte. I USA finns det två STIM-organisationer. I Sverige finns det bara en, och dom har monopol vilket betyder att det inte kan bli bättre. Någon, jag har varken tid eller lust, borde starta en ny som kan konkurrera och ge ett trevligare alternativ till STIM. Ett alternativ som inte har farfars gamla glasögon på sig och önskar att det fortfarande var 50-tal då varken kasettband eller internet kunde hota royalties. En organisation som inser det sjuka i att ta betalt för något om, och om, och om, och om igen. Något som dessutom inte har speciellt höga produktionskostnader om man ser till det stora hela.

Om en proffsig skiva kostar 200 000 att spela in och sedan kan man skapa oändligt många kopior (med datorer och internet). Är det då rimligt att ta betalt för alla dessa då? Är det inte rimligt att kunna turnera ihop dom där pengarna? Sälja merch och skriva reklamkontrakt? Jag tror nog att man kan få igen sina pengar på annat sätt än att kräva att alla ska köpa skivan och sedan även köpa digitala kopior till Mp3-spelaren som man dessutom redan betalat en extra avgift för. Och varför ska man betala upphosvsrättsinnehavare för att bränna sina semesterbilder på CD?
Jag tror dessutom att den största delen av alla dessa små skitsummor försvinner till administration. Är det värt det?

Ladda ner gratis musik på jamendo.com. Det är lagligt, det är gratis, det är creative commons. Sidan är dock lite svårnavigerad men det är definitvt ett steg i rätt riktning.

The same nonlasting happiness has caught me this week. I just finished listening to the last Harry Potter book, Harry Potter and the Deathly Hallows. I had already read it though, in August last year but I felt so sad that it all was over so I got the seven audiobooks and listened to them all. I know, geek alert, but it was as entertaining the second time around as it was the first. And this time when I heard the seventh and last “the end” it felt more like a happy goodbye than an abrubt ending to a long relationship. OMJ, I am really nerdy, haha.

Well, this rush of happiness pushed me into the studio and I began recording a song with the work title “It’s no good when you’re missunderstood”. I’m not sure the title will be suitable when I’m finished with it though since that line of lyric might be cut out. The problem is that the song I don’t quite get along. I’m not sure what I want with it and it just won’t get a mind of it’s own, some songs actually do and it turns into something of a cooperation. This can be dangerous though since they can sometimes “borrow” that mind from something I’ve heard on the radio.

I’ve been more or less locked inside the studio for the last two days trying to figure this song out, a waste of time maybe or just the time needed to get it right in the end. I will try again today and see if it’ll start work with me now. Keep your fingers crossed!

I will probably have to take it again but wish me luck!

Also, you might notice the website is black now, tell me if you like it or not ^^

Take care!

“Prins Wilhelm-elev gör skivdebut”

Anton Leuba går tredje året på samhällsvetenskapliga programmet med medieinriktning i Flen. Som projektarbete har han nu färdigställt sin första musik-cd.

- Det är egentligen lanseringen av skivan som projektet går ut på. Inspelningen har jag gjort själv hemma, berättar han.

Skivan heter “On My Own” – och Anton Leuba har verkligen gjort den nästan helt på egen hand också. Från att skriva låtarna, spela in dem och mixa, till att göra omslaget. Poppig men dyster. Anton Leuba skrev sin första låt i tolvårsåldern hemma i Tyresö där han då bodde. Sedan har det bara fortsatt.

- Vi flyttade till Bettna när jag gick i nian. Jag pendlade till Stockholm först, men det blev för jobbigt. Därför valde jag att gå gymnasiet här. Och nu har jag fått mer tid för musiken, säger han. De tolv spåren på hans första skiva “On My Own” är låtar som han skrivit sedan dess. Texterna handlar om olycklig kärlek och om hur det är att växa upp. Musiken är elektronisk och inspelad med hjälp av keyboards, datorer och mjukvarusynthar.

- Det är ganska poppig musik, men lite dyster och mörk. Jag vet inte varför. Jag är glad annars, så jag skriver väl av mig helt enkelt, säger han.

Inspelningen av skivan blev klar i slutet av förra året. Och nyligen fick han den färdiga skivan i handen. Nu finns den att köpa på en amerikansk internetsajt som specialiserat sig på att marknadsföra små oberoende musikproducenter och deras musik. Hans musik finns också att ladda ner från vissa musiksajter på nätet.

- Men jag tror att skivan går att få tag på i amerikanska cd-affärer också, säger han.

I helgen sålde han sitt första skivexemplar över internet. Framöver skulle Anton Leuba vilja ge sig ut och spela live också.

- Men jag funderar på hur jag ska lösa det, eftersom jag är ensam och spelar allting själv på skivan. Kanske spelar jag unplugged, med bara ett piano? funderar han.

Jan Dal, folket.se